Utflyktsmål

Norra och södra ”Bäckmönne”

Vid Bäckmönne, där Klappmarksbäcken rinner ut i Sävarån finns fina rastställen på båda sidor av bäcken. På södra sidan finns en äldre timrad grillstuga med eldstad samt fikabord utanför. Rakt över bäcken ligger en lite större nybyggd stuga med kamin och sittplatser inomhus. Grillplats med bord och bänkar finns strax utanför stugan.

Dånaberget och Vitterkammarn

Ett annat utflyktsmål är Dånaberget med vitterkammar´n. En grotta som finns uppmärksammad som en av de största i Västerbottens kustland. Under sommaren finns en stig som utgår från skogsväg vid Gravmark, från skogsvägen är det ca 1 km upp till berget. Vintertid finns skoterled och skidspår från Furunäs, grillplatser finns vid norra berget samt efter skoterleden på södra Dånaberget.

 

Folktron berättar om att i den grotta som finns vid norra berget bodde vittran, hon brukade fara till Vittertorget för att dansa. Vittertorget ligger vid skogsvägen mellan Strömåker och Brattfors och är ett stentorg som tidigare var helt omgiven av stor granskog.

 

Krokbäcksfallet

Laxtrappan vid Krokbäcksfallet ovanför Gravmark är ett populärt utflyktsmål under sommaren. Laxen som fångas, vägs och mäts innan den släpps fri så den kan fortsätta sin vandring till lekplatsen.

Tjärdalar

Vid Gottland finns resterna av en gammal Tjärdal där det brändes tjära som transporterades med häst till Umeå eller ev. flottades ner mot Sävar. Tjäran såldes bl.a till handelshus, den användes även till underhåll av redskap, intjärning av båtar m.m. Tjärdalens omfång samt intill liggande lämningar efter andra tjärdalar, visar enligt personer som arbetade med kulturinventeringen på att det förekommit stor produktion av tjära i området.

Vid Krokfors finns två övriga tjärdalar utsatta på kartan samt även vid Furunäs på östra sidan Sävarån.

Tjärframställningen krävde mycket arbete. Man beräknade 12-14 dagsverken för en tunna tjära. På senhösten bröts tjär­rika tallstubbar för nästa års produktion. När det blev vinterföre skulle allt forslas till platsen där det skulle brännas. På vintern då veden var frusen och lättkluven skedde en grovklyvning av stubbarna, och på våren spilkades veden upp till småved.

Själva bränningen skedde som regel i en iordningställd dalsida, älvbrink eller liknande. En välanlagd dal utformad som cirkelrund grop sluttande mot mitten från alla håll, kunde användas i många år. På våren travades veden i dalgropen, och vid midsommartid när tjärdalen var fär­diglagd och täckt med torv, antändes den.Viktigt var att få rätt luftdrag för att få bra tjära.

Bränningen tog ofta fyra till sex dygn och den måste bevakas hela tiden så att inte elden tog sig. Tjäran rann mot mitten och ut genom rännan för att tappas på tunnor, och när allt arbete var utfört och tjärdalen svalnat tog man också tillvara den förkolnade tjärveden.

Tjärframställningen hade sitt centrum i Västerbotten. Den började omkring mitten av 1800-talet och var som störst vid sekelskiftet. Det bränndes dock långt in på 1900-talet fast i betydligt mindre skala.

I dag ser man resterna efter tjärdalarna som en svacka i en sluttning, omgiven av en vall. I nedre delen av tjärdalen finns spåren efter rännan, där tjäran tappades på tunnor. Ibland kan man också se rester efter det virke som höll upp tjärdalen i sluttningens nederkant. Ofta växer det mycket sly och skog på platsen för den gamla tjärdalen.